This solo got its spark from a very personal perception, how a middle-aged man behaves like a teenage boy when falling in love and waiting for reaction, feedback from his love’s object. The performance plays with the real person and role, celebrates life, plays Adele, ponders on animal behaviour and one plant. Soundscape is stippled by Skype plops.

The premiere took place at the Baltic Circle festival, Helsinki, in November 2014, the venue being my home. In May, 2016, I got a chance to play it elsewhere, Auawirleben invited me to make it at Luciano’s loft, Bern, six sold-out shows!

”Valkeapään esitys on yksinkertainen, mutta sitä pitää katsoa tarkkaan, sillä tauot ja oudot yhdistelmät puhuvat.” Maria Säkö, Helsingin Sanomat, 15.11.2014

”Juha Valkeapää firar med stil. — Det alldagliga blandas med det absurda och Valkeapää imponerar som vanligt med sitt självklara, innerliga tonfall och sin förmåga till total öppenhjärtighet. Frågan om vad som är äkta och vad som är spelat upplöses och blir irrelevant, i stället njuter vi av kalaset och kakan som vi avslutningsvis blir bjudna på. Samtidigt väcks naturligtvis en mängd tankar om förhållandet mellan konsten och livet, kärleken och jaget, samt fiktionen och verkligheten.” Martin Welander, HBL, 19.11.2014

Photo: Tani Simberg